Till hösten...

Då ska jag äntligen köpa mig de röda ridbyxor jag har längtat efter i flera år. Nu verkar Pikeür ha tagit fram ett rött tyg. Var på dem för ett par år sedan och jag var tydligen steget före. Igen. :)

Som ni kanske förstår så längtar jag brutalt efter att få rida. Bara tanken på att jag förlorar en massa tid svider hårt. Jag är tävlingsmänniska och det är inte angenämt att vara förpassad till bänken. Att ha en fin häst som är lättlärd är en gåva. Tur att de där stora djuren inte glömmer vad de lärt sig. Och tack för muskelminnet. Både för mig och hästen. Det kommer bli en tuff uppstart.

Men jag försöker se det klart. Jag vill så gärna ha min Junior och då är det bara att bita ihop. Det här hoppas jag bara göra en gång och då är det ju en rätt kort tid av mitt liv.