Saknar min fina stolle Wille...
Nu börjar Sassen komma till sans efter flytten. Det sprattlade i gruset utanför ridhuset idag när jag red men det blev bara en liten luftfärd. Det är det som inte syns som är läskigast säger Sassen. :) Hon kom snabbt tillbaka till arbete igen och hon utnyttjar inte situationen och fortsätter vara rädd där det läskiga har hänt utan jobbar på fint igen. Min gamle fine Wille utnytjade sådant till max. Men så var han ju lite speciell. Trots detta så lärde jag mig allt på honom. Självklart med Davids hjälp. Annars hade det inte gått alls.
Även om man kanske inte tror det när jag rider idag så har jag gjort nästan allt det svåra i dressyren. Lärt både mig själv och min häst samtidigt. Då på Wille som inte var den mest hjälpsamma av hästar. Men oj vad kul det var när det fungerade. Känslan att gå från medelmåttiga LA rörelser till att rida galoppiruetter, serier upp till ettor, öppna och sluta med riktig ställning och piaff går knappt att beskriva. Allt det här kommer Sassen göra så lätt. Det gäller bara att jag lotsar henne lugnt och fint dit. Nu har jag alla möjligheter i världen att lyckas med detta. Ridhuset, miljön runtomkring och människorna gör så mycket. Det är värt massor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar